Som snickare har Erik Bonk byggt allt från verandor till kök och mässmontrar. Men efter många år i branschen började han känna sig mindre peppad på jobben som kom in. Lösningen blev en lärlingsplats som dekorsnickare.
-Det finns något speciellt med magin som skapas på en teater, säger Erik Bonk.
På Hornsgatan 92 i Stockholm pågår febril aktivitet. Ljuskäglor tänds och släcks och kastar vitt sken över scengolvet inne på Teater Tribunalen. Två kollegor diskuterar hur strålkastarljuset faller. Till kvällen är det nypremiär av en pjäs.
Erik Bonk rör sig vant i lokalerna. Han har varit här några månader och har redan hunnit göra sig hemmastadd. Teater Tribunalen är relativt trångbodd, lokalen var ursprungligen en gammal biograf. Bakom scenen leder en korridor bort till en liten verkstad.
– När jag kom hit var det här rummet bara ett förråd där folk kastade in saker. Att styra upp det här var bland det första jag gjorde. Nu har vi en målarhörna och en snickerihörna med verktygstavla. Det blev väldigt uppskattat, säger Erik Bonk.
Det var en stigande oro för klimatet i kombination med att han var trött på att bygga samma sak om och om igen som gjorde att Erik började bli mätt på traditionellt snickeri.
-De jobben jag fick kändes ganska värdelösa. Att bygga mässmontrar för flera miljoner som sedan bara rivs, eller att riva ut ett fint kök och byta ut det mot Ikea, det är inte att göra någonting bättre – tvärtom.
-Som dekorsnickare skapar man en liten värld. Det kanske ska byggas ett kök, ett medeltida slott, en bakgård eller en skog, säger Erik Bonk.
Så dök ett barndomsminne från Ormteatern i Haninge upp. Som liten brukade han följa med sin mamma till teatern. Hon var sömmerska och sydde skådespelarnas scenkläder.
-Jag kom ihåg att jag tyckte så mycket om atmosfären där, att det var kul och spännande och lite annorlunda. Så jag tänkte att teatersnickare kanske skulle vara något.
– Inom teatrarna finns det ett kulturellt värde och scenografin som byggs bidrar till historieberättandet.
Erik ringde runt till några ställen men fick inget napp trots sin gedigna erfarenhet som hantverkare.
-Det var svårt att få in en fot. Eftersom jag inte har jobbat som dekorsnickare tidigare hade jag ingenting extra att erbjuda.
-Rent personligt gillar jag uppsättningarna de gör här. De är lite mer vågade. Jag har alltid haft ett politiskt patos och det här är en väldigt politisk teater där man vågar ta ställning. Det är inte bara kul att jobba här, det känns också meningsfullt, säger Erik Bonk om Teater Tribunalen.
Hela idén kändes som en återvändsgränd, tyckte Erik Bonk som beklagade sig för sin fru. Men då hittade hon Hantverkslärling och föreslog att han skulle testa den vägen.
-Jag tyckte att det var ett genialiskt koncept, säger Erik.
-På teater sitter publiken i samma rum, det går inte att lösa saker med specialeffekter. Det tycker jag är mer tilltalande ur ett snickarperspektiv. På film och tv kan man ta fler genvägar.
Som lärling var han välkommen på möten på alla de stora institutionerna. Valet föll på Kulturhuset Stadsteatern där han gjorde de första sex månaderna av sin lärlingsperiod.
-De har ett jättestort snickeri och allt är väldigt välorganiserat. Det är en gammal institution som tuggar på. Det finns stora scener och man bygger enorma grejer. De har nordeuropas största hiss med dörrar på åtta meter. Alla andra hissar känns futtiga i jämförelse, säger Erik Bonk och skrattar.
Att Stadsteatern driver Materialmagasinet, en återbruksstation där scendekor och annat material kan få nytt liv, var en av anledningarna till att Erik valde dem.
-Det kändes bra i magen, säger han.
Erik beskriver sin roll på snickeriet som “en liten kugge i ett gigantiskt maskineri”. Här planeras uppsättningarna i god tid, ofta ett helt år i förväg.
-Det som kan bli lite tråkigt i längden som snickare på en stor teater är att publiken sitter så långt ifrån scenen. Man behöver inte vara så noga med detaljerna, mycket kan målarna fixa. Men på Kulturhuset fick jag också bygga konstutställningarna och där är det i stället extremt noga. Balansen däremellan blev helt fantastiskt bra, säger Erik.
Som snickare har han gedigen erfarenhet, men att bygga dekor ställer särskilda krav.
-En utmaning på teater, till skillnad från traditionellt snickeri, är att saker gärna ska vara hållbara och starka, men också lätta och mobila. Det är en ganska svår ekvation.
En av de första sakerna han byggde på Teater Tribunalen var en trappa som leder upp till scenen.
-Jag byggde en superrobust trappa. Jag ville inte att det skulle säga knak när någon skådis gick på den. Men sedan skulle den rivas och byggas upp igen och det hade jag inte en tanke på. Det är väldigt skönt att vara lärling. Ingen förväntar sig att jag ska kunna allt.
De här stolarna byggde Erik Bonk på scenen under en av föreställningarna på Teater Tribunalen. Dessutom fick han flera repliker i pjäsen.
På Teater Tribunalen har Erik Bonk fått göra det mesta – till och med stå på scenen.
-Jag har helt förälskat mig i det här stället. Här är man en del av en levande organism. Alla gör lite av allt. Jag är med på planeringsmöten och på repetitioner och får insyn i hur man driver en teater. Jag känner mig uppskattad och som att jag faktiskt gör nytta.
Erik Bonk tillsammans med Teater Tribunalens verksamhetsledare, Hanna Melanton-Appelfeldt.
Som dekorsnickare är det hans uppgift att förverkliga scenografens vision, samtidigt som allt måste klaffa tekniskt.
-Alla scenografer har inte förståelse för byggteknik, de är mer konstnärligt lagda. Då behöver jag komma in och förklara vad som fungerar rent byggnadsmässigt.
Att styra upp ordningen i verkstaden på Teater Tribunalen var en av de första sakerna Erik Bonk tog tag i när han började sin lärlingsperiod här.
Erik hade nästan betalat klart sina studieskulder till CSN när idén om att utbilda sig via Hantverkslärling dök upp.
-Jag hade kunnat fortsätta tjäna pengar som snickare i stället, men man ska vara lycklig också och inte bara betala räkningarna. Och just nu möjliggör CSN min lycka.
-Hade jag fått jobb på en teater direkt hade jag inte haft den kompetens som faktiskt krävs. Jag hade gjort många misstag på vägen och det är jobbigt när man är anställd.
Om ungefär ett år är han klar med utbildningen. På andra sidan examen drömmer han om en fast anställning, allra helst på en teater.
-När teater är bra är det så jävla bra. Det kan verkligen få en att omvärdera saker. Förhoppningsvis blir du helt hänförd av det som händer framför dig.
