”Jag är glad att jag fick en pensel i handen direkt”

Publicerad: 2025-08-15

“Jag vill bli sminkös och i eftertexterna ska det stå Elisa Gustafsson”. 

Så skrev åttaåriga Elisa i sin dagbok. Över 20 år senare blev anteckningen en av pusselbitarna som fick henne att utbilda sig till maskör. 

-Yrket är lika magiskt som jag föreställde mig. Det är som att en helt ny värld har öppnat sig, säger hon. 

Elisa Gustafsson slår upp dörren till personalingången på Kulturhuset Stadsteatern med ett brett leende. Hon har varit här i över ett år och rör sig vant i lokalerna på det stora teaterhuset mitt i Stockholms centrala blodomlopp.  

-Det är stort för mig att få vara här. Jag ser upp till den här teatern så otroligt mycket. Jag undrade om jag ens skulle få göra något när jag kom hit, men jag fick gå bredvid direkt och sedan var det bara att köra, säger Elisa. 

Porten från Benny Fredrikssons torg leder in till hissar och trapphus i en huskropp som härbärgerar allt från kostymer och peruker till replokaler, rekvisita, dekorsnickeri och scener. 

Elisa förälskade sig i att berätta historier på scenen redan som liten flicka hemma på Åland. Men på den tiden var det skådespelare hon ville bli. 

-Jag hade en fantastisk teaterlärare, Julia Westerberg, som på alla sätt och vis brann för barn och unga. Vi gjorde otroligt många föreställningar och allt konstnärligt var viktigt – scenografi, kostym, mask. Hon tog allt på allvar och såg till att vi fick uppträda på stadshuset.

Decennier senare är passionen för teater fortfarande lika stark hos Elisa. Som vuxen utbildade hon sig till teaterpedagog i Örebro och jobbade med teater för barn och unga. Den yngsta deltagaren var fyra år. 

-Jag hämtade mycket inspiration från min teaterlärare och ville vara som hon. Jag satt och målade kulisser till två på nätterna. 

Bland de äldre eleverna var flera förtjusta i teatersmink. Elisa fick tillåtelse att köpa in material och höll maskkurser för sina elever. 

-Jag är väldigt nyfiken på de olika sceniska uttrycken och är intresserad av processerna kring en föreställning. Jag började känna att det vore kul att jobba med teaterproduktion tillsammans med andra vuxna. Och mask är ju en del av det stora kugghjulet som gör att en hel produktion går ihop.

Elisa hittade en gammal dagboksanteckning där hon som åttaåring hade skrivit “jag vill bli sminkös och i eftertexterna ska det stå Elisa Gustafsson”. 

-Då var jag inne i någon slags 30-årskris och tänkte att det här måste jag göra något med. 

Hon intervjuade maskörer om hur jobbet var och fick fin respons. 

-Gemensamt var att alla pratade om värdet i att få in hantverket i händerna och sa att jag skulle gå som lärling. 

Elisa flyttade från Örebro till Stockholm och gick en grundläggande utbildning till hår- och makeupstajlist. 

-Där var det mycket fokus på skönhetssmink, men också på färglära och tekniker som jag har mycket nytta av i dag. Varje ledig dag övade jag på kompisar. 

Men det var till teatern hon ville.

-Skönhetssmink har jag inte varit så nyfiken på. Vem bestämmer vad skönhet är? Jag är däremot nyfiken på hur jag kan förvandla en människa till ett troll, säger Elisa Gustafsson och ögonen glittrar.

Under praktikperioden på Style Education fick hon plats på Unga Klara, Sveriges nationella scen för barn och unga. 

– Det var en dröm att kliva in i den världen. Jag hade två fantastiska handledare som gav mig förtroende, men också utmanade mig.

Hon fick genast eget ansvar. 

-Första gången tyckte jag att det var jätteläskigt att sminka någon. Man arbetar ju nära människors ansikten, det är ett ganska intimt jobb. Men jag är glad att jag fick en pensel i handen direkt och inte hann bli rädd.

Med hjälp av Unga Klaras konstnärliga ledare, Farnaz Arbabi, fick hon komma på studiebesök på Dramaten och Kungliga Operan. 

-När jag gjorde praktik på Unga Klara träffade jag Linda Goncalves i hissen. Hon kom också från teaterpedagogyrket och hade sedan över tio år tillbaka hittat masköryrket. 

De klickade och höll kontakten. 

-Linda förstod hur gärna jag ville studera till maskör och hur svårt det kan vara att hitta en lärlingsplats. I sista stund möjliggjorde hon för mig att få en plats hos henne så att jag kunde komma in på Hantverkslärling. 

-Under ett halvår lärde hon mig grunderna i masköryrket och visade mig frilanslivet. 

–Att vara frilans skiljer sig mycket från att jobba på en institution. Man har flera projekt på gång samtidigt och driver allting själv. Ofta är man med fram till premiären och börjar sedan jobba på nästa projekt. 

Det var tack vare Linda Goncalves som Elisa Gustafsson lyckades få en plats på maskavdelningen på Stadsteatern. 

-De hade inte haft någon lärling på maskavdelningen på flera år. Men Linda hade jobbat här tidigare, hon förde min talan och gick i god för mig. Utan Linda hade jag aldrig varit där jag är i dag, säger Elisa.

Det arkitektritade landmärket i huvudstaden samlar experter inom en lång rad yrkesområden. 

På mask- och perukavdelningen förvaras hår i stora magasin. Peruker sorteras efter hårfärger, längder och frisyrer. Vid sminkbord med skarp belysning förvandlas skådespelare från sig själva till österrikiska kejsare (som Per Andersson i uppsättningen “Amadeus”) eller till helt vanliga, trötta småbarnsmammor. 

-Som maskör behöver du ha tekniken i händerna och en förmåga att förstå proportioner, som hur en sminkning eller mask kommer att se ut på scenen.

-Att budgetera tiden är det svåraste i det här yrket. Det kan bli rätt stressigt när allt ska klaffa. 

Nu befinner hon sig på upploppet av sin lärlingsperiod. 

-Att mina handledare har så mycket erfarenhet är otroligt gynnsamt för mig som lärling. De kan också säga vad som är viktigt för mig att öva på, de har en annan blick för vad jag behöver få med mig. 

Vad brukar du svara när någon frågar vad en maskör gör? 

-En maskör har ansvar för huden och håret och att sätta ett uttryck. Masken ska signalera så att publiken lättare förstår vem karaktären är. Det går att jobba på teater och dansföreställningar, men också med film. På film och tv är det mer finlir, på teatern behöver det inte vara så perfekt, det ska ju synas till sista raden. 

Som maskör kan man förutom att lägga mask och hantera peruker också tillverka lösa delar, som trollöron eller löständer.

-Det roligaste är variationen. Ingen dag är den andra lik. Det finns så många olika delar av yrket du kan nörda ner dig i, säger Elisa Gustafsson. 

Det är också ett väldigt socialt jobb. 

-Som maskör är du ofta den sista personen skådespelaren möter innan det är dags för scenen, så det är bra att kunna vara lite psykolog. Du behöver kunna möta stress och nervositet. Maskören blir en person som alla passerar, det gör också att du får ett otroligt nätverk. 

Text och foto: Anna Hultman