Publicerad: 2025-04-09

“Att jobba med händerna flyttade mig ut ur mitt eget huvud”

Det var inte hantverkare hon skulle bli. Men efter att ha pluggat en akademisk examen i HR mitt under brinnande pandemitider behövde Jessika Strömblad något annat. Glädjen visade sig bo i en verkstad.

-Jag ramlade in på det här med hantverk av en slump. Jag har förstått att det är ganska vanligt, säger hon.

Det är höst 2019 och Jessika Strömblad har börjat plugga HR-programmet på Linköpings universitet. Innan hon hamnade här har hon listat en lång rad tänkbara utbildningar och strukit över dem alla tills det bara finns en kvar: HR.

Ett halvår senare har världen lamslagits av coronaviruset och Jessika sitter, som så många andra, hemma vid datorn månad ut och månad in. När hon tar examen 2022 har hon tillbringat större delen av studietiden ensam framför en skärm.

-Jag var väldigt nöjd med utbildningen, men jag kände inte att jag brann för det och det mentala fick sig en törn av pandemitiderna.

-Efter examen kände jag att jag behövde blåsa tillbaka lite liv och glädje i mig och jag har alltid tyckt om att jobba med händerna.

Jessika Strömblad arbetar med en möbel i verkstaden.
Jessika Strömblad arbetar med en möbel i verkstaden. Foto: Privat.
“Med hantverket blev allt så konkret”

Jessika berättar att en av hennes favoritkanaler på Youtube handlar om folk som restaurerar gamla slott i Frankrike och att hon alltid har haft en passion för trä. Skrivbordsstolen byttes mot slöjdsal och smedja under en ettårig hantverkslinje med fokus på trä och smide på Vadstena folkhögskola.

– Där fick jag testa på allt mellan himmel och jord – grundläggande möbelkonstruktion, ytbehandlingar, träsnideri, smide. Det var jättekul, säger Jessika Strömblad.

-Jag hade en del problem med ångest efter pandemin. Men att jobba med händerna flyttade mig ut ur mitt eget huvud och fick mig att må så mycket bättre. Med hantverket blev allt så konkret. Det kändes som att jag hade hittat hem.

Hon skulle bara “lalla runt” i ett år och ha kul.

-Men två månader in slogs jag av att jag älskar det här och inte ville sluta, säger hon.

Det var framför allt äldre föremål Jessika fascinerades av, inte nyproduktion.

-Jag har alltid tyckt om historia och jag tycker inte om att göra exakt samma sak två gånger, så jag kom in på det här med möbelrestaurering.

Jessika tog kontakt med möbelrestaureraren och träbildhuggaren Elin Juberg som driver butiken Penseln och Järnet och företaget Ornamentia i Vadstena.

– Jag skrev till henne på Instagram först. Jag ville höra hur hennes väg till att bli hantverkare hade sett ut och hon berättade om sin utbildningsbana, säger Jessika Strömblad.

Närmaste yrkeshögskoleutbildning inom möbelrestaurering låg i Tibro, över tre timmar bort från Jessikas bostad i Linköping och hon hade inte möjlighet att flytta. Men så fick hon tips om Hantverkslärling och insåg att utbildningen kunde komma till henne i stället för tvärtom. Jessika tog mod till sig och frågade om Elin Juberg kunde bli hennes handledare. Svaret blev ja och hösten 2023 började Jessika som lärling.

Som möbelrestaurerare jobbar Jessika med strukturen och träet i möbeln.

Sveriges storhetstid syns i möblerna

Hon fixar bland annat repor, lagar faner och gör olika typer av ytbehandlingar. De vanligaste möblerna i verkstaden är från 1800-talet, men pärlor från 1900-tal och 1700-tal förekommer också.

Jessika Strömblad visar några av de verktyg hon använder när hon jobbar.
Jessika Strömblad visar några av de verktyg hon använder när hon jobbar.

-Man kan se i möblerna när Sverige har haft sin storhetstid – då är det svulstigt och guldigt. När det har varit skralt i statskassan blir linjerna rakare. Det är jätteintressant, säger Jessika Strömblad.

Det är inte bara stora, dyra möbler som kommer in till verkstaden, det kan lika gärna vara släktklenoder med högt affektionsvärde.

-Det är så mycket minnen och känslor kopplade till de här föremålen. Jag får privilegiet att återställa inte bara möbeln utan också minnet. Det tycker jag är jättefint.

Att hon skulle slå in på en helt ny linje och satsa på att bli hantverkare hade hon aldrig kunnat tro när hon tog den där pausen efter sin universitetsexamen.

-Då hade jag nog inte vågat börja.

Porträtt på lärlingen Jessika Strömblad.
Jessika Strömblad har planer på att starta eget företag efter examen från Hantverkslärling och att kombinera det med att ta uppdrag som hantverkare åt andra yrkesverksamma.

Nu närmar sig Jessika slutet på utbildningen. Efter examen är planen att starta eget företag och samtidigt hyra ut sig själv som hantverkare till andra som behöver förstärkning.

-Fördelen med att gå ett lärlingsprogram är att man får en verklighetstrogen bild av vad det innebär att leva på ett hantverk. Och den bistra sanningen är att det inte spelar någon roll hur duktig du är, kan du inte driva företag så kan du inte leva på det. Några få kanske blir anställda, men många behöver starta eget.

Planen är att börja i liten skala med så låga fasta kostnader som möjligt.

-Jag har en man som jobbar så jag har råd att satsa helt på mitt företag i början och mina materialkostnader är minimala, det är mer min tid jag tar betalt för. Jag kan tänka mig att det är annorlunda som till exempel guldsmed.

Text: Anna Hultman

Jessikas tre tips till den som vill bli lärling:

Försök lägga din uppfattning om hur det är att jobba med ett visst hantverk åt sidan och var öppen för hur det fungerar i verkligheten. Det tog mig till exempel jättelång tid att inse att man kan behöva flera ben att stå på som hantverkare.

Titta på olika personer i branschen och gör studiebesök! Hur din handledare jobbar är inte nödvändigtvis hur alla andra jobbar. Man kanske upptäcker att det finns flera sätt att göra något på.

Undersök var dina kunder finns. Behöver du flytta eller kan du dra kunderna till dig? Man kan egentligen använda sin lärlingstid som en enda lång marknadsundersökning.

Vad är egentligen skillnaden på att renovera, restaurera och konservera en möbel? Jessika Strömblad förklarar att man kan se det som en skala:

Renovering – “Här skapar man något nytt och behöver inte ta hänsyn till material eller historia”.

Restaurering – “Här återställer man en möbel till sin forna glans och och backar bandet. Man ändrar inget och lägger inte till något nytt. Man använder bara traditionella lim och färger”

Konservering – “Det är ytterligare ett steg, då fryser man bandet och bevarar möbeln precis som den är, även om den är skadad. Målet är inte att den ska få nytt liv, bara bevaras. Det är därför man kan se trasiga föremål på museum. Enda gången man åtgärdar en skada är om skadan riskerar att förvärra möbelns tillstånd”.

Hammare Kugg