72 timmerhantverkare från 16 olika länder sammanstrålar just nu i Unnaryd för att snickra tillsammans under två veckor. Timmermannen David Odlöv, som tog examen från Hantverkslärling förra året, är på plats.
– Det är jättehäftigt att vara här. Att få bygga tillsammans är ett väldigt fint sätt att samlas på, säger David Odlöv.
Det hamras, huggs och sågas för fullt i Unnaryd i östra Hallands län. Orten, som ligger några mil nordväst om småländska Ljungby, är just nu hem åt ett 70-tal timmerhantverkare med olika språk, kunskaper och traditioner. Hantverkarna har rest från olika delar av världen för att med gemensamma krafter bygga ett skogskök och ett samlingshus i traditionell stolpverkskonstruktion. Samtidigt får de möjlighet att umgås och utbyta erfaren heter med varandra.
-Det är ett bra tillfälle att se hur andra jobbar och testa verktyg man själv inte har. Det finns väldigt många olika sätt att vara timmerman på. Det är lite det som är grejen med den här träffen, säger David Odlöv.
Träffen, som går under namnet Kesurokai Sweden, är ett internationellt samarbete mellan trähantverkare från olika kulturer och traditioner. Kesurokai är japanska och betyder “att hyvla tillsammans”. Det startades på 1990-talet av en japansk mästare inom tempelbyggnation, Sugimura-san. Han ville att hantverkare som bodde långt ifrån varandra skulle få chansen att mötas och utbyta tekniker och erfarenheter. Sugimura-san gav sin lärling, tysken Hannes Schnelle, i uppdrag att skapa ett liknande evenemang i Europa. Sedan 20 år tillbaka har Kesurokai flera gånger anordnats i Tyskland, men det här är första gången det genomförs i Sverige.
– Ett sådant här evenemang får man nog bara vara med om högst några gånger i livet, säger David Odlöv.
Hantverkarna jobbar med handverktyg och lokala material från närliggande skog. Byggnaderna ska bli permanenta inslag på platsen och kunna användas både av lokalbefolkning och av besökande turister, och alltså komma allmänheten till gagn.
David förklarar att de olika byggstilarna kommer att synas på slutresultatet.
-Efteråt kan man se vilka delar som har byggts med japanska metoder, eller franska, eller tyska.
Han har redan fått massor av tips och ny inspiration från sina kollegor.
-Det här hantverket kommer jag att kunna hålla på med hela livet utan att bli färdig. Det finns alltid nya saker att lära sig, säger David.
Till vardags jobbar han på byggnadsvårdsföretaget “Timmer, trä och glas” i Sala. Det var också här han gick sin lärlingsutbildning. Numera är han anställd och har rest hit tillsammans med sin tidigare handledare och sin chef.
Innan han sökte till Hantverkslärling gick han en grundläggande timringsutbildning på Sjöviks folkhögskola. Det var där han insåg att han klivit in på rätt spår.
-Det var januari och jag stod ute i slask och pissregn och det slog mig att jag fortfarande tyckte att det var kul. Det var inte så att jag ville åka hem och kolla på film i stället.
Så känner han fortfarande.
-Det kan vara 35 grader varmt ute och man står och sågar på någon rutten timmerstock och det yr damm överallt. Det kan vara ansträngande, men det är ändå kul. Det känns som ett bra kvitto på att jag har valt rätt.
Text: Anna Hultman
