Emil Hästbacka i Uppsala bestämde sig för att satsa på att bli urmakare och gick direkt från lärlingskap till anställning. Här berättar han om sin resa.
Emil, hur kom du på att du skulle bli urmakare?
-Jag har alltid, sedan jag var liten, tyckt att klockor är häftiga. Det har alltid varit ett intresse. När jag pluggade marknadsföring fick jag för mig att jag skulle prova att skruva isär en klocka och få ihop den igen, bara som ett hobbyprojekt. Klockan fungerade fortfarande efter att jag hade gjort det och efter det var jag helt frälst. Jag konstaterade att jag på något sätt måste bli urmakare och började leta efter utbildningar.
Vad är det som tilltalar dig med urmakeri?
– Det är en häftig värld, och det är så konkret. Det finns så mycket variation i yrket, man sitter inte med samma sak varje dag.
Vad gör en urmakare?
-För det mesta lagar vi klockor, allt från små damklockor till fickur och väggur. Vi plockar isär beståndsdelarna, kontrollerar och åtgärdar slitage och byter eventuellt ut delar. I värsta fall får vi tillverka delar också, eller modifiera sådana som nästan passar.
– Sedan rengör vi, sätter ihop klockan, smörjer den och testar att allt fungerar som det ska.
Vad krävs för att bli skicklig som urmakare?
-Tålamod, tålamod, tålamod. Det är nog en av de viktigaste grejerna om man ska lyckas vara urmakare. Sedan är det viktigt att vara stadig på handen och ha en mekanisk förståelse, om man hittar ett fel behöver man förstå vad det felet leder till.
Hur var det att gå som lärling?
– För mig har det funkat jättebra, men jag kan tänka mig att det inte funkar för alla. Man behöver vara ganska självgående. Men jag kunde redan mycket sedan tidigare och tycker om att sitta själv och jobba. Jag tror att man behöver trivas med att arbeta självständigt om man ska jobba som urmakare. Det kan ju hända att man hamnar i en källarlokal i anslutning till en guldsmed och sitter där själv och skruvar.
Du passade också på att avlägga gesällen.
-Ja, den fick jag åka ner till Motala och göra. Där hade de preparerat ett antal klockor med olika fel och så skulle jag serva dem. Jag kände mig faktiskt väldigt trygg när jag kom dit eftersom jag hade fått mycket erfarenhet och stor variation under min lärlingstid.
Är urmakaryrket som du trodde att det skulle vara?
-Ja, det skulle jag nog säga, men jag hade inte förstått hur mycket kundkontakt det skulle vara. Det beror också på vilken verkstad man jobbar i, ibland är det uppdelat så att vissa personer sköter kundkontakterna, men här hjälps vi åt med det.
Vad är roligast med jobbet?
-Att få skruva på antika fickur från sekelskiftet! Det är inte det vanligaste uppdraget, men det händer ändå att folk kommer in med sådana, de vill ta hand om sina gamla släktklenoder.
Hur ser du på framtiden som urmakare?
-Den ser väldigt ljus ut, det är stor brist på urmakare. De flesta är i pensionsåldern eller har till och med passerat pensionsåldern men fortsätter jobba ändå, så det finns hur mycket jobb som helst. Hos oss är vi faktiskt fyra urmakare, vi har precis anställt en till.
FAKTA/Emil Hästbacka
Ålder: 30 år.
Bor: Uppsala.
Gör: Urmakare. Fick efter examen anställning på sin tidigare lärlingsplats Tidlösa Ur @tidlosaur i Uppsala.
Började studera: I januari 2022.
Tog examen: I augusti 2024. Fick också sitt gesällprov godkänt 2024.
Text: Anna Hultman
Foto: Privat
