Det var hans farfar som började med skomakeri. I dag är Per-Anders Björkman i Falun tredje generationens skomakare – med både gesäll- och mästarbrev. Dessutom sitter han i Hantverkslärlings ledningsgrupp.
-Verkstaden känns lika hemma för mig som min egen säng. När jag åker till jobbet känns det som att åka från det ena hemmet till det andra, det är ingen skillnad, säger Per-Anders Björkman.
Egentligen var det inte alls meningen att Per-Anders Björkman skulle gå i sina föräldrars och sin farfars fotspår. Han skulle bli elektriker. Men i väntan på att hitta en lämplig lärlingsplats började han i föräldrarnas skomakeri i Ludvika – och fastnade.
Sedan många år tillbaka driver han ett eget skomakeri i Falun samtidigt som familjeföretaget i Ludvika finns kvar. Per-Anders Björkman jobbar till största delen med reparationer, med visst utrymme för nytillverkning, det vill säga helt unika, handgjorda skor tillverkade från grunden.
-Det är ett väldigt varierande jobb. Det roliga med reparationer är att man många gånger kan överraska kunden med att det går att göra mycket mer än vad de tror. Det är mycket problemlösning. Att klacka om ett par skor kan låta som ett fabriksarbete, men inget par är exakt likadant, så en ganska enkel åtgärd kan se helt olika ut på olika par skor.
-När det kommer till nytillverkning är kunderna enormt blandade. En kategori är personer med problemfötter. De har svårt att gå till en vanlig skoaffär och köpa ett par skor. En annan kategori är personer som har råd att köpa skor i vilken affär som helst, men som vill ha något unikt, säger Per-Anders Björkman.
Dräktskor till folkdräkter är en annan sorts sko han ofta tillverkar.
Sedan ett halvår tillbaka ligger verkstaden i ett gammalt slaggtegelhus vid Falu gruva. Tidigare hade han sin verksamhet inne i stan. Innanför dörren doftar det tryggt av läder och skokräm. På hyllorna väntar lagade skor på att få gå på nya äventyr med sina ägare och i lästningsmaskinen ska ett par funktionsskor breddas.
-I mitt yrke har vi gjort samma sak i nästan hundra år, men det har fortfarande skett en utveckling. Att sitta med i Hantverkslärlings ledningsgrupp ger mig kontakt med andra yrkesorganisationer och en inblick i hur de löser saker.
-Även om vi kommer från väldigt olika praktiska yrken har vi mycket som är lika. Många jobbar i fåmansföretag och i glesbygd, säger Per-Anders Björkman.
Vilka är de största utmaningarna för hantverkare i dag?
-En stor utmaning är att få kunderna att veta vad en hantverkare kan stå till tjänst med, vi behöver utbilda konsumenterna i vad vi faktiskt kan göra och hur mycket vi kan hjälpa till med.
-Andra vanliga problem är att hyrorna och materialpriserna har gått upp. Vissa brottas med lönsamhetsfrågor, andra har för mycket att göra och svårt att hitta rätt kompetens. Alla hantverk kräver sina år i yrket innan man blir produktiv.
-I städerna har återväxten hållit sig flytande, men i glesbygd och ju mer norrut man kommer, desto svårare har det varit. Återväxten finns, men den skulle kunna bli betydligt bättre, säger Per-Anders Björkman.
Han har dock noterat ett växande intresse för hantverk på senare år.
-En orolig värld gör att folk vill hålla i plånboken och ta hand om de saker de har investerat i.
Per-Anders Björkman har både gesäll- och mästarbrev i reparation, liksom gesällbrev i nytillverkning.
-Mästarbrevet i nytillverkning har jag inte hämtat ut än, men det börjar bli dags att göra det.
Han berättar att Sveriges skomakarmästarförbund aktivt uppmuntrar folk att avlägga gesällen.
-Det är ett bevis på ens yrkeskunskap, en liten stämpel på att man kan det man kan. När jag var yngre jobbade jag i Örebro under några år. Då hade jag gesällbrev i reparation och kunde använda det som referens för att visa att jag var utbildad. Då fick man direkt lite mer förtroende från kunden.
Per-Anders Björkman tycker att yrkets status har förändrats över tid.
-Förr sa man att kunde man inte bli någonting annat kunde man bli skomakare. Det var inget man såg upp till, mer ett skällsord. När min pappa slutade skolan och började jobba heltid hos sin far sa en lärare “jaha, det blev inget annat av dig heller”. Så yrket har inte alltid haft så högt anseende.
-Men under min uppväxt har det skett en förändring mot en mer romantiserad bild av hantverk. I dag tycker många att det är häftigt att det är ett yrke som fortfarande finns och att det går att leva på. Det finns en helt annan respekt för yrket än vad det fanns förr.
Text och foto: Anna Hultman
